Rejset var bra.

Vi var bra.

Bilen var bra.

Vi startade lite lugnt i kvalet, kände på bilen, banan, däcken och bromsarna.
Vi var inte särskilt snabba i kvalet och fick kvaltid plats 30+ någonting.

Men allt verkade fungera och vi såg fram emot start.

Starten gick fint för vår del och efter lite incidenter med gulflaggor var rejset igång.

Vi tog några placeringar och efter ungefär 1 timme och 45 minuter var det dags att börja förbereda vårt första förarbyte.
Då dör bilen. I en vänsterkurva.
Det hade vi aldrig upplevt tidigare.
Att bilen dör i högersvängar är en vanlig Mazda323-åkomma men i vänstersvängar?
Vi förstod ingenting. Det var dessutom bara i en och samma vänstersväng det hände.
Flera gånger.

Kunde det vara för låg bränslenivå i tanken?

Ja, det kunde det.

Vi gjorde vårt depåstopp, tankade och bytte förare.
40 nya liter bensin i tanken botade vänstersvängsdöden.

Vi plockade stadigt placeringar men det kändes lite uppgivet.
Vi hängde inte med rakt fram. Våra 155 italienska hästkrafter kändes som små ponnies när de tyska fartvidundren från Bayern och de turbomatade DAF:arna från Volvo susade förbi.

Men resultaten visade att vi gjorde något rätt. För varje depåstopp tog vi oss allt längre upp i resultatlistan.

Bilen drog förvånansvärt lite bränsle, ett tag trodde vi att bränslemätaren hängt sig men efter ett antal depåstopp förstod vi att det inte gick åt så mycket som vi först räknat med. Bilen drog under 15 liter i timmen vilket är mycket väl godkänt i de här sammanhangen.

Natten förflöt utan incidenter och plötsligt var vi uppe på en topp-10-placering.

Vi såg hur vänner och konkurrenter havererade, skruvade, fixade.
Allt medan vi rullade på.
Fortfarande inte snabbast, men driftsäkra.

Under natten började det regna. Fästet ute på banan blev allt sämre.
De bakhjulsdrivna bilarna började åka allt bredare. Och vi hängde med allt bättre.

Faktum var att vi ofta kunde åka minst lika fort, ofta fortare, än många andra så länge det svängde. Men rakt fram hade vi svårt att ta för oss.

Dagen ljusnade och när morgonen kom var vi uppe på en helt otrolig 3:e plats.
Vem hade kunnat tro att en Alfa skulle hålla så bra? Inte ens vi.

Nu åkte vi också på rejsets första incident. En punktering. Men det var snabbt fixat och vi rullade på igen.

Bilen börja låta lite underligt och verkade även förlora lite kraft.
En sprucken insugsslang var boven. Lite dåligt förberett av oss på hemmaplan.

Men vi höll oss kvar bland de 8 främsta.

Sista förarbytet gjordes, sista tankningen klarades av.

Några varv senare var det slutkört.

Vår förare råkar åka över curbsen och spräcker oljetråget.

Bilen kördes till "graveyard".

Vi tackar för hur väl den ställde upp.

Det vara inte Alfan som förstörde för oss, det var vi som förstörde Alfan.