Vi har fått frågan ett par gånger nu så det är väl lika bra att skriva svaret här.

Vi inledde rejset med att ta pole posistion, trots att startfältet såg minst sagt imponerande ut, flera snabba 323:or var med även denna gång. Dessutom, som vanligt, ett helt gäng med BMW, VW Golf, SAAB-turbos och ettriga japanska GTi-bilar.

Englakörens "Pontiac 323f" visade sig vara konkurrenskraftig, de startade också långt fram på griden.
Tyvärr körde Englakörens lagkapten in i däck och räcken med följden att de hade en "toe-out" på sisådär 45 grader, vänster bak. När det var lagat fick de syn på ett helt sönderslaget fjäderbenstorn, höger bak.
Mekarlusten sjönk betydligt och de gick över till Plan B som raskt korkades upp.

Team Understeer, i en 323f, var riktigt snabba de också, de låg länge långt före oss.
Deras avgassystem gick dock sönder och svartflagg delades ut, efter besök i depån för att försöka laga kom de ut på banan igen men de hade då förlorat för mycket tid i depån.

Vi hade också lite avgassystemproblem men inte av samma dignitet som Understeer. Vi tappade en liten bit av avgasröret efter vår sista ljuddämpare. Det gav inte alls samma ljudnivåer som Understeer och vi behövde aldrig besöka depån för att reparera.

3 stinten provade vi på att använda vår bil som murbräcka. Det gick alldeles utmärkt att förflytta stora däcktravar med bilen. resultatet ser ni i på den här bilden, ena strålkastaren modifierades lite lätt och det blev några små bucklor.





Vi passade också på att testa hur man bäst tar sig fram i lecakulor med en 323f.
Svaret är: Det gör man inte. Det var bara att "ringa" bärgare.

Mörkret föll tidigt över Mantorp och vi fick användning av våra Xenonljus. Att Xenonkonvertera en 323f är en ganska enkel operation. Xenonlamporna sticker dock ut längre bakåt än original vilket innebär att man måste skära ur lite i konsollerna som håller strålkastarna. Ljuset var riktigt bra.
Ett stort tack till Xenonkungen för konverteringskitet.

Ett tag under kvällen låg alla 4 323f och rejsade, det var riktigt kul att köra sist i det gänget. Sakta men säkert körde vi om bil efter bil. När bara Englakören är kvar framför oss slocknar plötsligt vår bil. Den dör. Allt blir svart. Det visade sig att vi fått lite elproblem och vi fick bogseras in i depån. Minuspolen var till hälften nersmält och pluskabeln "fastsvetsad" i bilen. Det tog lite tid att fixa men snart var vi ute på banan igen, på en 15-17:e plats ungefär.

Det tog hårdare på bromsbeläggen den här gången och vi tvingades till ett byte av bromsbelägg. Det här var nytt för oss men de beläggen vi satte på höll sedan resten av rejset och vi kunde till och med ge bort belägg till Team Understeer som också körde slut på sina.

Under natten kom började det regna. Vi körde på de däck vi avslutade förra årets rejs med och däckmönstret var inte längre något vidare. Vi bestämde oss för att ta ett däckbyte och bytte då till de däck vi köpt till ett mycket bra pris från Vianor i Trollhättan. Vi hade laptimer med i bilen och kunde då direkt se förbättringen.
I regn är det stor skillnad på 2 mm eller 7 mm mönster.

Framåt morgonen började vi ana att vi nog skulle kunna prestera något riktigt bra. Vi närmade oss toppen...

När Understeer fick svartflaggor började vi få segervittring.

När målflaggan kom fram var vi återigen först över linjen men tyvärr räckte det inte riktigt ända fram i totalkampen. Men vi vann 323-klassen.
Hittills är vi obesegrade i klassen, och det tänker vi fortsätta med...!

Ett stort grattis till "Blårök Racing" som vann med sin Mitsubishi Galant GTi, mycket väl genomfört rejs!!

Viktiga lärdomar från det här rejset:

Bra ljus är gott att ha. Xenonkungen
Bra däck är inte fel och en hjulinställning är riktigt bra. Från krabbgång till lättkörd! Tack Vianor, Trollhättan
Laptimer, guld värt!! Dessutom, ett stort tack till Mats Olsson på Laptimer.se och Sportfotograferna.se.
Många av bilderna i bloggen är tagna av mats, fler bilder från rejset kan ni se i albumet: "Uthållighet"