Vi har fått ohyra i garaget.

Inte så oväntat kanske eftersom vi inte betalar någon hyra för garaget.

Men att det skulle gå så här långt var det nog ingen av oss som trodde.

Vi har ju tidigare skrivit lite om vår skumma inredning och tack vare information från ett av våra konkurrent-team, Vulkteamet, så har vi nu fått klarhet i vad det är som drabbat oss.

Det är Plåtbocken som har drabbat oss.
Plåtbock? Vad är det för något undrar säkert många av våra trogna läsare nu.

Så här skriver Vulkteamet angånde översta bilden i inlägget "Skum inredning" lite längre ner här i bloggen:

"Vad gäller det konstiga svartfärgade området så måste jag tyvärr meddela att det rör sig om så kallad plåtröta orsakad av den fruktade Plåtbocken (nära släkt med Ekbock). Har bilen väl en gång angripits på det sätt bilden visar så är det dessvärre bara att ta den till skroten direkt för destruktion. VIKTIGT! Ring och förvarna skroten att ni är på väg, de brukar bli lite griniga om de råkar ställa en kontaminerad bil för nära sina i övrigt friska fordon.

Sen måste ni även ta hand om alla föremål i stål/plåt som varit i direkt kontakt med bilen i fråga. Verktyg, jeepdunkar, radioutrustning (koppar på insidan, smartskalle!), domkrafter. Ja, kort sagt allt.

Vad ni än gör. Kom INTE till start i racet med den där kärran. En liten ihopstötning med någon medtävlare och smittan kan vara överförd till någon i första startled, t.ex Vulkteamet. Den skammen vill ni inte leva med."

Så nu har vi gett oss ut på jakt på botemedel mot Plåtbock.

Som det verkar ska man kunna sätta in en Latmask i garaget. Latmaskar stoppar tydligen effektivt plåtbockar från att arbeta.

Ett problem med detta är att Latmasken får allt arbete i garaget att avstanna.

Är det någon som vet vad bromsarna livnär sig av på vintern?
Finns det några belägg för att de äter plåtbockslarver?

F-älgen?
H-uven?

Vi vill givetvis inte skrota vår Vinnarbil, inte redan i varje fall, det måste finnas en lösning.

Sista Åket kan stolt presentera vårt senaste tillskott i teamet.

Johan.

Varför vill vi ha en Johan?

Dels för att vi inte haft någon Johan tidigare och vi känner att vi måste våga ta nya steg för att nå nya framgångar.

Dels för att vi har insettt att vi kan bli ännu bättre ute på banan om vi är ännu bättre utanför banan.

Vi ser Johan som lite av en mental coach, killen som har en hjärna som inte är alltför adrenalinpåverkad, den som kan hjälpa oss att ta de rätta besluten.

Vi har ju nämnt en del om våra elproblem och Johan har i sitt CV utveckling av elbilar.
Kan det bli bättre?

Ja, det kan det!
Johan är en duktig projektledare, en klurig kille och dessutom en hejare i köket. Vi räknar kallt med att han har en Weber eller Landmann-grill med sig och brassar på lite schysst käk "mellan varven".

Vi har ännu ingen bild på honom men det kommer nog.

Självklart ska vi ändå bjuda på en bild, den här gången får ni se ett stripningsförslag från tidigare rejs.
Den gången blev stripningen inte riktigt i enlighet med förslaget på bilden, hur det blev i slutänden kan ni se i tidigare inlägg.

Arbetet med Sista Åkets Vinnarbil går vidare.

Bilen är lättad på all onödig inredning och race-stolen har kommit på plats.

När vi rev ur inredningen upptäckte vi det här:



Vad är det som hänt?
Har det brunnit i bilen?

Vi har verkligen ingen aning.

För att göra inredningen ännu skummare tog vi till ett knep vi lärt oss från folkrace. Vi har skummat förardörren.
Fogskum sprutas in i dörren vilket ger en styvare, krocksäkrare dörr.

Här är en bild på när arbetet precis påbörjats, skummet sväller sedan upp, det kan kanske komma någon bild på det också. Om ni provar det här så tänk på att inte skumma fast dörröppnarmekanismen...

Idag har Sista åket haft den första mekardagen med nya Vinnarbilen.

En mekardag består av fika, en del ljugeri och lite skruvande.

Vi pratade naturligvis en del om förra rejset, och incidenten med elfelet som fick bilen att slockna helt och hållet.
Ni som inte var med då och som inte läst bloggens alla inlägg, för er kommer en kort resumé, en längre sammanfattning finns i tidigare blogginlägg.

Vad hände?
Varför hände det?
Hur undviker vi att det händer igen?

Det som hände var att pluskabeln kom i kontakt med metall och vi kortslöt elsystemet i bilen.
Det hände på grund utav att vi missat att isolera pluskabeln ordentligt, genom att lära oss den läxan undviker  vi att det händer igen.

För att vara säkra på vad som hände så testade vi idag att göra om felet, men nu på "säker mark".

Vi började med att skarva ihop pluskabeln från batteriet med "originalpluskabeln".

Det gjorde vi med en sådan här:


När det var klart började vi montera in vårt Xenonkonverteringskit.
Vi fick ett sådat vid förra rejset av Xenonkungen och sparade sedan kitet för montering i kommande bil.

För att få ström till Xenonljuset tänkte vi skarva in oss på pluskabeln.

Då ser vi möjlighetetn att testa incidenten igen!
Sagt och gjort, jag trycker upp kabelskarven mot bilens kaross och vi får ett fantastiskt knistregn och börjar svetsa fast skarven i karossen. Till slut får vi stopp på processen och resultatet ser ni här:



Alla ni där ute, Don´t try this at home! We are trained professionals!!!

Bilens tidigare ägare, en nu drygt 80-årig man, hade ägt den sedan 1996. När han tyckte att det var dags för något nyare kom bilen i Roy bils ägo varifrån vi i Sista Åket sedan köpte den.

Vi ser allt fler tecken på hur mån mannen har varit om att bilen ska behålla sitt ursprungliga skic..., nej, utseende.

Här nedan ser ni hur elegant man kan laga rosthål.
Silvertejp fungerar ju alltid och lackerar man sedan noggrant så ser det bra ut på håll.

Det här såg vi givetvis när vi köpte bilen och det enda vi funderar på att åtgärda är att skära bort tejpen som går in över rutan. Ev fixar vi en ny Mazda-dekal också.

Det finns fler rostangrepp på bilen, några är lite värre, särskilt när det kommer till bilens funktion under det kommande 24-timmarsrejset.

Mer om det i kommande inlägg.



Vi har funderat lite på hur vi ska få till en snygg "logga" till teamet.
Vi har en kompis som jobbar med logistik men han hade inte tid att hjälpa till.
Så nu står vi på ruta noll igen.

Är det någon som har några goda idéer så hojta till!

Första gemensamma stunden i garaget är avklarad.

Sista Åket är i gång på allvar.

Inför ett sådant här rejs krävs det mycket förberedelser så innan vi gick ner till garaget gick vi igenom upplägget för kommande rejs.

Vad ska vi har för målsättning, hur ska vi nå den?
Stora frågor som kräver grundliga analyser, inget man bara hastar igenom.
Kaffekokaren fick bekänna färg i detta "Gevalia långlopp"

För att alla i laget ska ha samma information om vad vi beslutar, vem som gör vad, att det blivit gjort mm använder vi oss av "Google-dokuments". Har ni inte gjort det förut så testa, det är grymt bra!

När listor och annat var genomgånget var det dags att ta en titt bilen.

Den gick ju på tre cylindrar under hemfärden och en enkel felsökning visade att det var 2:ans cylinder som spökade.

När vi startade upp bilen visade det sig att den gick på alla fyra.

Kan den ha läkts bara genom vila?
Vilat sig i form helt enkelt?

Nja, ganka snart gick den på tre igen. Särskilt vid gaspådrag.
Att bilen går bra vid gaspådrag är viktigt under rejset.
Nästan alla lag gasar jättemycket och ofta och som ni vet är vi inte sämre.

Vi gick över till att försöka reda ut viktigare saker.

Passar pokalerna på taket på den här bilen också?

Svaret är: Som en smäck.

Se själva!