Det var ett tag sedan senast men känslan av att stå på pallen, att stå högst på pallen, hade vi inte glömt.

Som Sista Åket Racing har vi kört Skrotbilsrejset 5 gånger och vi har nu varit 1:a två gånger och 2:a en gång.

Vi kan återigen säga att vi är det mest framgångsrika laget i Skrotbilsrejset.

 

Vägen till Skrotbilsrejset började tidigt den här gången.

 

Vi beslöt oss för att köpa en bil i god tid, så att alla eventuella fel och brister som kan dyka upp på en 5000 kronors-bil skulle vara åtgärdade innan rejset. Detta med "katastrofbilen" i åtanke, den Mazda 323f som dog i högersvängar och som tog oss till en mindre ärofull 13:e plats.

 

I Uddevalla hittade vi en Honda Civic ESi från 1993.

Bilen var nybesiktigad och priset, 4000 kr, gjorde att vi slog till.

I bakhuvudet hade det länge rullat bilder av en vit Honda Civic som deltog första gången vi i Sista Åket vann.

Den var ruskigt snabb i "Parisern" trots sina blott 90 hk. En Honda Civic ville vi ha.

 

Plötsligt hade vi bytt märke, från att framgångsrikt köra Mazda 323 till att nu köra Honda.
Enligt ett test i Teknikens Värld från 1992 där Mazda 323 1.8i DOHC och Honda Civic ESi jämfördes var Hondan GTi-bilen för familjen på långfärder medan 323:an mer passade den körglade kortdistansaren.

 

Som den långfärdsfamilj vi är förstod vi att Honda Civic var det rätta valet.

Vid en första "shake down" på Vårgårda Flygfält tillsammans med Hondaklubben insåg vi att vi hade en räser av rang. Vi körde ifrån Audi R8 och Honda TypeR.

 

 

Hondaklubbens medlemmar var sedan till stor hjälp med tips och råd när bilen skulle byggas om från rishög till bansmiskare.

 

Något vi verkligen rekommenderar alla skrotbilsrejsers är att testa konbanekörning, det var ruskigt kul!

 

När det väl var dags för rejs var vi så väl förberedda man möjligtvis kan vara.

 

 

 

Rejset inleddes som vanligt med uppställning av bilarna och information från tävlingsledningen och Bjärvligan.

 

Då händer en av de saker som gör Skrotbilsrejset till vad det är.
Englakören gjorde entré. Inspirerade av Pistvakt framför de en hyllning till tävlingsledaren Will.

Vackert, nej.

Rejsigt, nej.

Fantastiskt, ja.

 

 

 

 

Kvalet gick igång och vi körde ut på banan

- Med framvagnsbussningar svarvade ett par dagar innan rejset

- Med en motorlampa som nästan alltid lyste

- Med en motortemp-mätare som kanske fungerade
- Med en växellåda så dålig att 2:an växel knappt var användbar
- Med en koppling som slirade allt värre

- Med en bagagelucka fastsatt med en anordning till en hummertina.

 

Vi var förberedda...

 

I känslan när man kör ut på banan med en helt ny, (nåja, 12 tidigare ägare, troligtvis ingen äldre än bilens 19 år, 25000 mil på mätaren...) bil finns ett härligt spänningsmoment, det är helt omöjligt att veta hur bilen beter sig förrän man verkligen är där men vi kände allihop att vår bil var bra, riktigt bra.

Vår femtetid i kvalet gav oss en plats bland de främsta och där höll vi oss större delen av rejset.

 

Under rejset stannade vi emellanåt till i depån för att tanka, fylla på olja och byta förare.

Vi hade bestämt oss för en lugn strategi och det höll, liksom våra däck och bromsbelägg, hela rejset igenom.

 

 

 

Någon mindre incident då och då ledde till kortare depåstopp då vi fick veckla ut framskärmar, rycka bort blinkers och sätta fast främre kofångaren igen.

 

Som vanligt i Skrotbilsrejset faller några bilar ifrån, i år färre än vanligt, och framåt morgonen var vi uppe på en pallplacering.

 

Före oss hade vi till slut bara Geschwindt Racing i deras Mad Max-inspirerade Mazda Xedos6.
Ett imponerande bygge, ett av de vi röstade på för "Bäst in show". Vi vill passa på att gratulera Geschwindt till deras fina prestation, de körde snabbt och snyggt och deras bil var nog lika fin när rejset började som när det slutade .

 

Och slutade gjorde ju rejset.

För oss efter 24 timmar och 666 körda varv vilket var färre än vad Geshwindt körde.

Men rejset är inte avgjort förrän bonus- och straffvarv delats ut.

Den gång vi kom tvåa körde vi flest varv men blev "omsprungna" av ett lag som fick bonusvarv.

Den här gången var det Geshwindt som fick kliva ner några steg då de fick varvavdrag.

 

Några reflektioner från rejset:

 

- För första gången var det den bil i tävlingen som satte snabbaste varvet som också tog hem hela rejset.

- Vi körde Skrotbilsrejshistoriens motorsvagaste vinnare sedan Hello Kitty vann med sin koreanska skapelse. 

- Att inte ägna tid i sandfållor och däcktravar sparar tid, tid som kan användas till fler varv ute på banan.

- Säkerbetsbilarna bidrog som vanligt till att det var lugnare körning under gulflagg, gulflaggor de ofta orsakade själva med sina spektakulära incidenter.

 

Tack till alla er som gjorde det här till en oförglömlig helg!