LIVESÄNDNING


Sista Åket
Direkt från Mantorp Park

Natten har gått...

...och den verkar ha varit ganska snäll mot teamen på Mantorp och deras bilar.

Ett fåtal lag har brutit.

I toppen ångar Psycho Circus på i ledningen men det är fortfarande jämnt där bakom.

Vinner Psycho Circus tar de över som det mest framgångsrika teamet i Skrotbilsrejset.

Sista Åket har en vinst och en andraplats.

Hur går det för våra gästbloggare NEDC?

Vi vet inte men bilen verkar stå still.

//Sista åket

2012-04-01 @ 07:19:54 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


Ny ledare....

Som sagt....

Det är jämnt i toppen.

Psycho Circus är tillbaks på 1:a-platsen.

HG är nere på femte plats.

2012-03-31 @ 19:47:15 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


Ny ledare i rejset!

HG!Racing har nu gått förbi fjolårets vinnare Psycho Circus.

Men det är jämnt i toppen.

Ett tankstopp för HG och PC är etta igen.

//Sista Åket

2012-03-31 @ 19:28:00 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


Depån börjar fyllas

Det börjar ramla in lite bilar till årets skrotbilsrejs 2012 och depågatan börjar fyllas. Trots den höga finishen på de flest åken gör vissa team lite sista minuten justeringar i depån.  Tre bilar står ut lite extra hittills. Här kommer lite bilder på dom.

//NEDC Racing

 

Vilken finnish!

Jamaica Man!

Kolfiberhuv!

2012-03-30 @ 20:32:50 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


Gästbloggare!!

Vi har äran och nöjet att presentera våra gästbloggare NEDC Racing.

NEDC Racing kommer blogga från banan och bidra till att vi andra får uppleva stämningen under rejset.

Vilka är då NEDC Racing?
Vad har de för målsättning och tankar om rejset?

Och vad kör de för bil?

Så här presenterar de sig själva:

NEDC Racing jobbar för fullt för att finjustera downforce, hjulvinklar och bromsvåg inför kommande rejshelg på Mantorp Park.
2012 är första året NEDC Racing ställer upp i skrotbilsrejset och förväntningarna är på tok för höga.

Årets bilval: Volvo 360 2.3 16v
Denna underskattade modell ur Volvo's 1988 års lineup med sin tramsaxel och sina kraftigt underdimensionerade frambromsar torde vara den optimala skrotbilsräsern.

2012-03-25 @ 11:54:38 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


V i känner igen känslan, nästan...

Inte bara vi skrotbilister råkar ut för haverier alldeles för tidigt.

Strax utanför Göteborg har det pågått ett bygge av en lite tuffare bil än de vi bygger.

Pewano, ett stall som ställde upp i årets Dakar-rally, har byggt en otroligt läcker rallyraid-bil av en Volvo XC60.

Under första etappen börjar bilen brinna, troligtvis pga havererad servopump.

Ni kan läsa mer om deras missöden här: Mycket känslor involverade

Även under ett skrotbilsrejs är det många, alltför många, som får lämna in tidigt.

Kommer hälften av bilarna i mål har det gått ungefär lika bra som det brukar i ett skrotbilsrejs.

I skrotbilsrejset bryter de första redan under kvalet och besvikelsen är givetvis stor.

Till skillnad från killarna i Pweanoteamet kan rejstteamen i Skrotbilsrejset dock åka och köpa en ny bil, det finns ganska gott om bilar för under 5000 kr  på Blocket.se.

Även vi i Sista Åket har behövt lämna in för tidigt om än inte riktigt så tidigt som killarna i Pewano.

Mest "välplanerat" haveri såg vi under senaste rejset.
En Volvo 850 sköt motorn i bitar med bara start och målrakan kvar att köra.
Rakan lutar lätt utför så gravitationens hjälp tog sig laget i mål.
Grym tajming, precis så länge ska en skrotbil hålla!!



2012-01-03 @ 22:05:37 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


Rejset är slut och det är vi med...

En fantastisk helg är till ända och det är först nu man börjar känna sig som en riktig människa igen, fram tills nu har vi känt oss nästan lika risiga som de bilar som lämnades kvar på Mantorp.

Vi vill börja med att gratta de välförtjänta vinnarna, Psycho Circus. Ni har kört mycket bra i tidigare rejs och i år fick ni till det hela vägen. Grattis.

Psycho Circus vackra och snabba cirkustält, stommen är en Mazda 323f

Vi vill också gratta alla andra "vinnare". Det måste varit rekord i prisutdelning denna gång.
Sista Åket gillar vinnare så är bara att ösa på med gratulationerna till er också.

"Vackrast" och därmed vinnare av 5 bonusvarv blev Englakören. Englakören älskar citat och till den här bilden slänger vi med ett citat från tävlingsledningen.

"Hoppas att vi aldrig  behöver se det här igen"

Tack till arrangörerna.
Bästa ordningen hittills.
Tack för att ni lyckades få Miljökontoret i Mjölby att låta oss köra.
En eloge till er.  

Och tack till Bjärvligan som återigen utförde ett fantastiskt jobb med många glada miner och härligt humör.
Ni är fantastiska. Att åka och lyssna på musiken ni spelar är en fröjd. Tack för att ni spelade slagdängan "Who the fuck is Englakören" om och om igen, det är en av de finaste låtar vi känner till.



Otroligt bra att alla team ställde upp på att fixa med avgasystemen så att ljudet förhoppningsvis höll sig på en nivå som innebär att skrotbilsrejset kan köras även framöver.

Det var snygg, schysst racing ute på banan.
Troligtvis bästa rejset någonsin och nu är det väl också dags att berätta lite mer om hur vi upplevde rejset.

Vi i Sista Åket köpte vår bil för ett par månader sedan. Vi hade länge pratat om vad vi vill göra med den, vi hade ett par för oss avancerade meck vi ville ta oss an. Meck som skulle göra bilen snabbare, mer lätthanterlig, bättre, på alla sätt. Men så bidde det inte.

Tidigt visade det sig att bilen inte ville vara med i högersvängar. Vi lyckades mäta oss fram till att bränsletrycket försvann. Vi började läsa på och höra oss för.

Det visade sig vara ett vanligt fel i Mazdor. Troligtsvis det vanligaste felet utan lösning.

Vi testade massor av saker. Och det var ungefär det enda vi höll på med. Nya ideer, nya tester.

Flera gånger åkte vi från garaget i tron om att nu, nu skulle det fungera.
Men så var det samma visa när vi åter startade upp skrället. Dessutom ändrade felet karaktär.

Istället för att lägga av i kraftiga högersvängar hände det plötsligt bara i lätta högersvängar. Sen var det i alla högersvängar och ett tag vid inbromsningar eller i branta uppförslut. Nu finns det inga branta uppförslut på Mantorp så just den detaljen oroade oss inte ett dugg.

Till slut tror vi ta oss fasen att det en stund hände i alla svängar. En sak vi visste fungerade som botemedel var att fylla på med bränsle (inte konstigt att Mazdajanne sålde bilen med full tank så inget tack till honom...). Hur som helst, rätt var det var kom vi på det.

- Förfiltret till pumpen är problemet, vi tar bort det helt och hållet.

Vi checkade och dubbelcheckade. Bilen gick som ett skott och vi fick ny tändvätska. Vi kraftsamlade och fick ihop en bil enligt de inställningar och modifikationer som vi haft tidigare och lite till. Bilen kändes ruskigt bra. Vi körde rätt så mycket där hemma, tack alla tålmodiga grannar som fått stå ut med att se bilskrället fara omkring på vägarna. Bilen gick helt utan problem.

Men i kvalet var problemet tillbaks. Helt jxxxa otroligt. Desperat mekande ledde till att vi inte hann ställa upp i tid och fick starta från depån.


Vi bestämde oss för att köra stinterna tills bilen började bete sig illa, vilket visade sig vara efter sisådär en timme.

Vi fick starta sist men redan efter första stinten var vi upp på 11 plats och nån gång under de första timmarna sas det att vi var på 4: plats.

När bilen gick, då gick den oftast riktigt bra och vi såg på varvtiderna att vi var bland de snabbaste på banan.


Men så dök nya problem och ännu mera upp.

Under rejset bytte vi
- bränslepump två gånger, det går på 10 minuter.
- vi bytte bränslefilter ett antal gånger (tur att vi placerat det lättåtkomligt), det går på ett vanligt tankstopp.
- vi bytte spridare, 35 minuter, låt inte märkesverkstaden lura i er något annat.
- vi bytte bromsrör, tack till Rebel Racing som köre en Toyota Starlet som lade av tidigt. Den bilen har nu ett bromsrör mindre. Det var lite väl långt så det fick böjas och bändas lite för att passa.

Ni kan se det tunna grå bromsröret som böjts och fixats för att passa.

Under slutet av rejset gick bilen riktigt bra, men högersvängsproblematiken var kvar.

Vi fick till en 1:49:XX tid och slutade till sist på en godkänd 13:de plats.

Tack allihop för en härlig rejshelg!

2011-11-02 @ 23:01:58 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


Skrotbilsrejset 2.0, en sammanfattning

Så möttes vi då, de 7 lagen som skulle göra upp om segen i Skrotbilsrejset 2.0.

Och tanken med det här rejset var ju mest att få mötas.
Att få "tjôta", minnas anekdoter och ha det skoj en kväll.

Att vi skulle rejsa var givetvis viktigt det också.

Lagen droppade in på Star Bowling från ca 17.00 och de flesta såg till att börja fylla på bränsle i tankzonen.

Det var bara de som skulle köra som inte tankade.

Efter en kort genomgång vidtog några få kval-/testvarv innan rejset gick igång på allvar.

Englakören tog tidigt ledningen genom sin, kvällen till ära, inbjudne förare "Gurk-Erik" (?), en riktigt snabb kille, tur att han inte varit med när det avgörs "irl". Snart tog deras yngste förare över, även denne en ny förare i Englakören, en riktig fartfantom.

De såg ut att gå ohotade mot segern men alla ni som varit med och kört på Mantorp vet hur det är, det avgörs inte på de första varven.

Och mycket riktigt, när Englakörens ordinarie medlemmar började styra så kom snart de tekniska problemen.

Englakören gjorde en stark insats men slutade på en 3:e plats.
Englakören satte snabbaste varvet, 1,25:XX, vilket inte är långt ifrån vad de riktigt STCC-bilarna körs på. Imponerande!

Vi i Sista Åket körde som vanligt ganska jämnt men tyvärr räckte det inte ända fram den här gången, en 2:a plats är dock inte fy skam.

I tävlingen hade vi med Team Breschladd, ett gäng som aldrig kört Mantorp förut och på 1 timme hinner man inte få särskilt mycket rutin. Trots att de hittade en elegant genväg på banan så slutade de på en delad sistaplats tillsammans med All-in.
Obekräftade rykten gör dock gällande att All-in verkligen gick All-in och tankade ordentligt fullt, i varje förare.

Teamwork och Sista Färden körde jämt med varandra, lika många varv och bästa varvtid blev 1:27 för båda lagen.
De tog hand om en delad näst sista  plats. 

Ni som följt bloggen förstår nu vilka som vann.

Ett stort grattis till Blårök Racing.
Stabil körning som vanligt! 4 sekunder ifrån snabbaste varvtiden hos Englakören men precis som vanligt är det inte laget med snabbaste enskilda varvtiden som vinner. Med lite tur kanske vi kan få fram en bild på de lyckliga vinnarna.

Ett stort tack till Blårök för presenten som kommer hjälpa oss genom kommande rejs.

Skrotbilsrejset 2.0 kan mycket väl återkomma men tills dess, njut av filmen från rejset.

2011-06-12 @ 22:29:11 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


Vi var bäst...!!!

...i varje fall i 522 varv.

Sista Åket har för första gången råkat ut för det som vi tidigare sett många av våra konkurrenter och vänner drabbats av.

Motorhaveri.

Inte så att bilen bara gick lite dåligt och misstände på någon cylinder, det har hänt förr, vi slog till rejält med ett helt och fullständigt motorras.

Varför rasade motorn? Vi vet inte. Och kommer väl aldrig få veta heller.

Vad vi däremot vet är att vi återigen hade fantastiskt roligt, både på och utanför banan.

Som vanligt var det med stor förväntan och nyfikenhet vi anlände till Mantorp.
Att få se konkurrenteras bilar, träffa kombatanter och att börja andas in Mantorp-luften igen.





Redan på fredagen behövde ett konkurrent-team delar och de delar som behövdes satt på taket på vår bil.
Vi har inställningen att ett rejs ska avgöras på banan och inte i depån.
Vi hjälper till om vi kan så därmed avhornades vår "kalv".

Innan kvalet startar skall alla bilar besiktigas och ett förarmöte hålls.
Besiktningsmännen bedömmer bilarnas värde och kollar så att de är säkra.
Till exempel skall det inte läcka bensin och batterier ska sitta fast, så också gitarrer, frälsarkransar och andra dekorationer.

Förarmötet hålls för att se till att alla vet vilka regler som gäller på banan, när omkörningsförbud gäller, hur vi ska bete oss när det är säkerhetspersonal ute på banan mm.

Besiktning och förarmöte gick snabbare än vanligt och kvalet kunde påbörjas.
Kvalet avgör startordningen i rejset men det är egentligen ganska oviktigt att stå längst fram, efter 24 timmar är det inte startordningen som avgör.
Under kvalet hade vi vår enda avåkning, ska man åka av så är det väl som bäst att göra det just då.
Vi fick snabb och säker bärgning av Bjärvligan, massa tack!

Vi fick starta på 6:e plats vilket var ungefär vad vi hade siktat på, fördelen med att stå lite längre fram i startleden är att det är mindre trafik och färre incidenter, det blir en lite lugnare början på rejset.

Starten gick och det visade sig att vår galna kalv var riktigt yster.
Snart hade vi intagit förstaplatsen, en plats vi sedan i stort sett inte släppte ifrån oss under de ungefär 18 timmar vi var med och körde. Det här var den bästa bil vi haft med oss till ett skrotbilsrejs.

Vi ledde som mest med 12 varv!!



Men vad hände när bilen till slut bestämde sig för att lägga av?
Vi märker vid ett depåstopp att motorn tryckt ut olja. Två breda oljeränder täcker motorhuven. Vi trodde att vi gjort ett banalt misstag så olja fylls på och bilen rullade ut på banan igen. Vid nästa stopp har det börjat låta illa om motorn, till följd av för lite olja? Vi anade oråd. Men hällde i mer olja, höll tummarna och fick ut bilen igen.

Vi kör nu inte mer än ett halvt varv innan bilen bestämmer sig för att lägga av helt och med ett stort rökmoln, en värdig konkurrent till den berömda Lützendimman, avlutade vi det här rejset.

När bilen kommer in i depån, (tack än en gång till Bjärvligan) kan vi konstatera ett stort hål i oljetråget rakt ovanför avgasröret.




Varför det blev ett stort hål?
Återigen, vi vet inte.

Det var inte riktigt på det här sättet vi hade tänkt avsluta rejset men vi kan nöjt konstatera att
- vi aldrig haft bättre snittider än så här
- vi aldrig varit bättre än så här i depån
- vi visade att vi är ganska bra på det här med skrotbilsrejs
- vi hade tur med vädret.

Dessutom, att plåga en 20 år gammal bil på det här viset och ändå bara ha ett enda fel på bilen, det är ganska bra...

Så vi vill avsluta det här rejset med att ge oss själva en guldstjärna.

Ett stort tack till våra sponsorer, till alla er som följt oss, hjälpt oss och kommit med glada tillrop.
Ett stort tack till alla deltagande team för fin körning ute på banan.
Ett stort tack till arrangörerna av Skrotbilsrejset.
Ett grattis till Team Understeer som vann Mazda-323-kampen.
Ett stort grattis till Pulverkungen Racing som körde flest varv.
Ett ännu större grattis till Team Slagsida som vann rejset, det var ingen konkurrens om bonusvarven för "Best in Show", ni var bäst och vi röstade självklart på er!

2011-04-01 @ 13:48:41 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


Nytt år, ny bil, nya framgångar?

Sådär ja, 2010 är avslutat, 2011 påbörjat..

I slutet av året kommer den ena årskrönikan efter den andra och vi vill ju inte vara sämre så håll i er, här kommer "Sista Åkets årskrönika 2010" och precis som i alla årskrönikor så njuter vi av allt fantastisk som hände under året.

Året, och "Sista åket" började ungefär samtidigt.

Gunnar Karlsson, lagledare, behövde 2 förare till och snart var bröderna Sandström, Jonny och Håkan med i teamet.
Anders Hansson var sedan tidigare klar för nysatsningen i "Sista Åket" med sikte mot rejs i slutet av mars 2010.

De timmar som lades ner på att köpa bil, fixa bil, pimpa bil är ännu oräknade men det var väl värt varenda minut i garaget.

Snart stod vi på startlinjen och som vi körde, när starten väl gick.


(Nu skulle vi helst lägga på lite musik och snabba klipp men det fungerar inte riktigt i bloggen så ni får tänka er det själva.)

Efter 24 timmar stod vi där som vinnare och vi hade dessutom kört flest varv.

Vi inrättade 323-kampen, den tog vi givetvis också hem.

 

Fulla av självförtroende siktade vi nu mot nästa rejs, i oktober 2010.

 

Givietsvis skulle vi köra 323:a igen men den här gången blev det en 323F, "Fastback", istället för en "Schrägheck". Skillnaderna mellan dem är ganska stora, i varje fall karossmässigt, ni kan se bilder på bilarna i tidigare inlägg i bloggen. Däremot är det samma beprövade 1.8i 16V DOHC-motor i dem.

 

Nya 323:an lättdes, fixades, trimmades och när vi börjar känna oss redo, med gott om tid kvar till rejs så går kamremmen av på bilen. Skulle vi behöva byta motor, renovera toppen eller skulle det kunna fungera med att bara byta kamremmen? Enligt expertis på "Mazdaklubben.com" kunde vi lugnt räkna med att fått ventilsallad...

Men varför inte prova? En ny rem införskaffades, hängdes dit och nyckeln vreds om. Det fungerade!!! Bilen gick som en klocka igen.

 

Vi gjorde ett litet försök till att byta namn, till "Sista Julen" men det var aldrig någon som tog oss på allvar utan vi fick snällt fortsätta att heta "Sista åket" och det fortsätter vi med framöver.

 

Vi startade rejset på samma sätt som vi slutade det förra, först över start/mållinjen.

 

Men inledningen på rejset gick inte särskilt bra, bilen misstände ibland, vi råkade ut för avåkningar, bromsbeläggen slets oväntat hårt.

 

Varför slets beläggen så hårt? Dåliga belägg? Berodde det på att bromskylningen gått sönder vid ett besök i Mjölbykurvans lecakulor? Ingen vet men vi kommer naturligtvis jobba hårt för att reda ut det till nästa rejs.

 

Bilen fortsatte misstända men vi kunde inte hitta någon vettig förklaring till varför. Till slut gav den upp helt hållet. Tvärdog.


(Nu ska det spelas sorglig musik, nedstämt, mörka bilder, men återigen, det får ni fixa själva...)

 

Vi lyckades dock få ordning på bilen och kom ut på banan igen, nu gick bilen som den skulle och vi kunde börja ta in placering efter placering.


Konkurrenterna började få problem, bensintankar läckte, motorer skar, avgassystem sprack, bakvagnar slogs sönder.

 

Men för oss flöt allt på och vi började ändå ana att vi hade något stort på gång igen.


(Ljusare toner i musiken, tempoökning, nu har ni väl lärt er att fixa det själva?)

 

Plötsligt är vi i ledning, teamtaktiken ändras, ska det räcka fram till seger?

 

Vi tar målflaggan, har det räckt?

 

Ni vet ju alla hur det gick.
Det räckte inte hela vägen fram. Den här gången körde vi återigen flest varv men vi kom inte etta.

 

Lite tungt var det...

 

Men vi är snart på gång igen.

 

Vi letar ny bil och den här gången kommer vi bättre förberedda än någonsin!

 

Kommande blogginlägg kommer handla mer om vägen fram till nästa rejs.

 

Följ oss, fråga oss, tipsa oss.

2011-01-01 @ 20:06:59 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


Hur var senaste rejset?

Vi har fått frågan ett par gånger nu så det är väl lika bra att skriva svaret här.

Vi inledde rejset med att ta pole posistion, trots att startfältet såg minst sagt imponerande ut, flera snabba 323:or var med även denna gång. Dessutom, som vanligt, ett helt gäng med BMW, VW Golf, SAAB-turbos och ettriga japanska GTi-bilar.

Englakörens "Pontiac 323f" visade sig vara konkurrenskraftig, de startade också långt fram på griden.
Tyvärr körde Englakörens lagkapten in i däck och räcken med följden att de hade en "toe-out" på sisådär 45 grader, vänster bak. När det var lagat fick de syn på ett helt sönderslaget fjäderbenstorn, höger bak.
Mekarlusten sjönk betydligt och de gick över till Plan B som raskt korkades upp.

Team Understeer, i en 323f, var riktigt snabba de också, de låg länge långt före oss.
Deras avgassystem gick dock sönder och svartflagg delades ut, efter besök i depån för att försöka laga kom de ut på banan igen men de hade då förlorat för mycket tid i depån.

Vi hade också lite avgassystemproblem men inte av samma dignitet som Understeer. Vi tappade en liten bit av avgasröret efter vår sista ljuddämpare. Det gav inte alls samma ljudnivåer som Understeer och vi behövde aldrig besöka depån för att reparera.

3 stinten provade vi på att använda vår bil som murbräcka. Det gick alldeles utmärkt att förflytta stora däcktravar med bilen. resultatet ser ni i på den här bilden, ena strålkastaren modifierades lite lätt och det blev några små bucklor.





Vi passade också på att testa hur man bäst tar sig fram i lecakulor med en 323f.
Svaret är: Det gör man inte. Det var bara att "ringa" bärgare.

Mörkret föll tidigt över Mantorp och vi fick användning av våra Xenonljus. Att Xenonkonvertera en 323f är en ganska enkel operation. Xenonlamporna sticker dock ut längre bakåt än original vilket innebär att man måste skära ur lite i konsollerna som håller strålkastarna. Ljuset var riktigt bra.
Ett stort tack till Xenonkungen för konverteringskitet.

Ett tag under kvällen låg alla 4 323f och rejsade, det var riktigt kul att köra sist i det gänget. Sakta men säkert körde vi om bil efter bil. När bara Englakören är kvar framför oss slocknar plötsligt vår bil. Den dör. Allt blir svart. Det visade sig att vi fått lite elproblem och vi fick bogseras in i depån. Minuspolen var till hälften nersmält och pluskabeln "fastsvetsad" i bilen. Det tog lite tid att fixa men snart var vi ute på banan igen, på en 15-17:e plats ungefär.

Det tog hårdare på bromsbeläggen den här gången och vi tvingades till ett byte av bromsbelägg. Det här var nytt för oss men de beläggen vi satte på höll sedan resten av rejset och vi kunde till och med ge bort belägg till Team Understeer som också körde slut på sina.

Under natten kom började det regna. Vi körde på de däck vi avslutade förra årets rejs med och däckmönstret var inte längre något vidare. Vi bestämde oss för att ta ett däckbyte och bytte då till de däck vi köpt till ett mycket bra pris från Vianor i Trollhättan. Vi hade laptimer med i bilen och kunde då direkt se förbättringen.
I regn är det stor skillnad på 2 mm eller 7 mm mönster.

Framåt morgonen började vi ana att vi nog skulle kunna prestera något riktigt bra. Vi närmade oss toppen...

När Understeer fick svartflaggor började vi få segervittring.

När målflaggan kom fram var vi återigen först över linjen men tyvärr räckte det inte riktigt ända fram i totalkampen. Men vi vann 323-klassen.
Hittills är vi obesegrade i klassen, och det tänker vi fortsätta med...!

Ett stort grattis till "Blårök Racing" som vann med sin Mitsubishi Galant GTi, mycket väl genomfört rejs!!

Viktiga lärdomar från det här rejset:

Bra ljus är gott att ha. Xenonkungen
Bra däck är inte fel och en hjulinställning är riktigt bra. Från krabbgång till lättkörd! Tack Vianor, Trollhättan
Laptimer, guld värt!! Dessutom, ett stort tack till Mats Olsson på Laptimer.se och Sportfotograferna.se.
Många av bilderna i bloggen är tagna av mats, fler bilder från rejset kan ni se i albumet: "Uthållighet"
2010-12-15 @ 14:14:01 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


Minnen från Skrotbilsrejset i mars 2010

I rejset som avgjordes i mars 2010 stod vi som slutliga segrare.

En kort tillbakablick kommer här i form av den "presskonferens" som aldrig hölls...


Hämtat från forumet på www.skrotbilsrejset.nu, dock lite försiktigt ändrat för att passa bättre i tid och rum.

Vi i lag Sista Åket vill också tacka funktionärer, medtävlare, ja alla inblandade, i helgens fantastiskt roliga tävling.

Vi körde flest varv och fick del av bonusvarven som delades mellan oss och Repmånad.
Så vi både vann och kom etta.

Att få krydda körningen med segerns sötma gjorde naturligtvis inte saken sämre.

Just nu är vi trötta och segerrusiga och väntar med spänning på att få erhålla 1:a priset.

Vi fick inte ge några längre segerintervjuer men här kommer svaren på frågorna vi tror att vi hade fått vid en presskonferens, är det några andra frågor ni vill ha svar på så hör av er!

- Vilka är Sista åket?
Vi är:
Gunnar, vår lagkapten, och Anders som hösten 2009 syntes i Team Sista färden.
Jonny och Håkan, ett brödrapar som hösten 2009 körde i lag Rödljus Rejsing.

- Varifrån kommer sådana rejstakter som ni uppvisade under dygnet?
Vi kommer allihop från det lilla samhället Lödöse, 4 mil norr om Göteborg.
Även några av förarna i SWAT och Raceinvaders har anknytning till Lödöse och att vi blir bra på långloppsrejsing där kan bero på att Lödöse genomkorsas av Europaväg 45 (Europas längsta väg) så vi är vana vid långa sträckor, mycket trafik och höga farter.

- Rejsing är väl en dyr sport, har ni några sponsorer för att få ihop ekonomin?
Bilen kostade 4500 kr. Bilen var utannonserad för 5700 kr men alla som köpt bil på Blocket-annons vet att annonspriset inte är det pris som gäller när pengar och bil byter ägare.
I det här fallet fick vi dessutom tillbaka en del pengar från säljaren eftersom bilen hade slutat ladda och börjat koka 20 min efter köp. Så bilens pris blev till sist 4000 kr.
Goda prutegenskaper är bra att ha med i laget.

Men visst har vi haft sponsorer.
- Fälgkungen i Göteborg, www.falgkungen.se, gav oss ett schysst pris på enkla Toyo-däck. Vanliga 195/50-däck med lite "sportig attityd", inga R-däck. Priset för vanliga dödliga är 516 kr/däck men då är de helt nya och utan sponsorrabatten.
- Anders bror lånade ut ett garage, ett svinkallt garage där vi fick laga porten och skotta bort snö för att komma in.
- Udéns Sport, www.udenssport.se, i Göteborg gav oss ett par reklamerade skidor som ändå skulle skrotas
- Friluftsfrämjandet Utbildningsteam Väst Alpint, www.frilufts.se/bohuslan-dal/ sålde sina gamla utrangerade skidläraruniformer till oss för ett förnämligt fint pris.
Vi vill passa på att framföra ett stort tack till våra sponsorer!

- Trimmar man en vinnarbil på något sätt, vad kan ni ge för tips till kommande rejsar-generationer?
- Vi hade fått tag på luftfiltermatta till en båtmotor, ur det skar vi en lämplig bit att ersätta originalfiltret med.
- Slutburken på avgassystemet var inget vidare när vi köpte bilen, vi tog bort den helt och hållet och det gav nog uppemot 50 placebohästkrafter, ljudet i kupén var fantastiskt högt men på utsidan lät det inte så där värst mycket. Katalysatorn var kvar.
- Bilen hade lättats ganska mycket men sedan monterade vi skidor, snowboard och snö vilket visserligen ökade på vikten en del men de aerodynamiska effekter som bräda och skidor gav var ovärderliga.

- Skidor, bräda, skidläraruniformer, är det viktigt med ett tema-koncept?
Ja, vi tycker det. Det är en del av tävlingen. Att det blev skidor och snö för oss var ingen slump, det var ett av flera koncept som testades på publik innan det beslutades.
Att det dessutom innebar varma kläder, mössor och vantar gjorde inte saken sämre.
Bikinitemat vi först var inne på hade blivit betydligt kallare.
Vi hoppas att fler lag tar efter och försöker köra mer kul teman.
Vi hade gärna sett att ni alla kommit förbi på lite Afterski (-race) i vår depå efteråt men vi förstår att ni, precis som vi var trötta efter ett dygns härligt rejsande.
Hade ni kommit förbi hade ni kunnat höra de fantastiska låtarna "Who the fuck is Änglakören", "Hello Kitty is a road-kill" och "Polizei, Polizei bränslepump-paj".

- Hur får man bromsarna att hålla i 24 timmar?
Se till att oken är i gott skick, använd bra belägg, i varje fall fram, vi körde på Biltema-belägg fram och "okända samma som satt på när bilen köptes-belägg" bak.
Vi hade dessutom monterat luftkylning av bromsarna.
Sist men inte minst, skit i att bromsa så håller bromsarna längre, vi var aldrig in i depå för att byta belägg.
Eco-driving är inte fel i det långa miljöloppet.

- Var det några tekniska missöden, något som gick sönder på bilen?
Ja, vi hade problem med vindrutespolningen och vår ombyggda vindrutetorkare "STCC-look-singeltorkare".
Fast det var bara när det var upphåll som det inte fungerade som det skulle.

- Men det kan väl inte bara räcka med båtluftfilter och att kyla bromsarna, något mer måste ni väl ha gjort.
Nej.
Vi gjorde inte mer än vad som sagt tidigare under den här presskonferensen. Men bidragande till segern var också:
- Kyla. Vi försökte låta bli att ryckas med i det högre tempo några av bilarna hade.
Vi försökte hållas oss borta från incidenter även om det inte helt gick att undvika.
I de fall vi kan ha bidragit till incidenterna ber vi om ursäkt.
- Bra förberedelser. Många timmar har lagts på att dokumentera och kvalitetssäkra mekarlistor, packlistor, konkurrentanalyser mm. Vi hade mycket bra förberedda tankstopp där var och en av oss hade sin uppgift klar för sig när bilen rullade in i tankningszonen.
- Luras. Många var de som fick veta att vi hade en 1.6:a, att vi hade en skenande AC i bilen, därav snön och rimfrosten på rutorna osv. Att vara listig är viktigt och det kommer vi vara även inför och under kommande rejs.
- Tur. Hade inte Pulverkungens bil gått sönder hade vi inte vunnit varken total- eller 323-kampen. Hade inte SWAT-teamets koppling gått sönder, hade inte snabba Raceinvaders knäckt en drivaxel, hade inte osv.

- Vad är det för match-i-matchen det talas om?
En särskild klass fanns i år, en Mazda 323-klass, inrättad av oss.
Vi hade redan tidigt sagt att det kanske var onödigt eftersom vassaste 323:an skulle vinna hela rejset. Då blev vi i det närmaste utskrattade av Honda- och Golf-förare men skrattar först som skrattar sist...
Priset var en flaska champagne (322 kr och en "presentförpackning" för 1 kr) dvs 323 kr i vinstvärde.

- Hur var stämningen på banan?
Fantastisk!
Visst, det fanns lag som körde långt över sin och bilens förmåga, men på det stora hela var det väldigt schysst rejsing. De flesta som hade långsammare bilar valde att tydligt visa att de släppte fram oss, på samma sätt som vi hoppas att det upplevdes att vi gjorde när snabbare bilar kom ifatt oss.

- Hur ser framtiden ut?
Vi hoppas verkligen att det läggs ut mycket bild- och videomaterial på forumet och på Youtube. Det kommer underlätta enormt för oss i jakten på sponsorer framöver. Förhoppningen är väl att få ta styrningar i STCC-team under kommande säsong och därefter troligtvis köra F1 under 2011.
Eller att i varje fall, med lite tur, kanske få komma in i ett riktigt varmgarage.

- Några sista ord?
Vi vill än en gång tacka er alla med ett rungande:

Jodelatiho (eller vad man nu ropar i fjällen/alperna)

Mvh
Sista Åket

2010-11-15 @ 11:29:07 Permalink Referat från rejs Kommentarer (0) Trackbacks ()


Nyare inlägg
RSS 2.0