Test av Renault Megane II
Som ni märkt så har vi varit lite dåliga på uppdatering senaste veckan.
Den av oss som skriver mest på bloggen har varit på solsemester och konkurrentanalys.
Mest solsemester men när man ändå är iväg ser man naturligtvis till att göra en konkurrentanalys när tillfälle ges.
Sista Åket har upprättat en del listor, en av dem har ni fått tillgång till, den sk "Bilutvärderingsmallen".
En annan lista, och den får ni inte se, är "Konkurrentanalysen", där vi systematiskt utvärderar konkurrenternas bilar. Skulle vi varit med i det kommande rejset, 24-25 mars, skulle vi inte, vi upprepar, INTE, vara oroliga för de team som väljer att köra Renault Megane. Vi skulle inte se dem som konkurrenter utan snarare som rundningsmärken.
En Renault Megane CC (Cabriolet) hyrdes för en dag. Modellen kom kring 2002 och tillverkades otroligt nog ända fram till 2008.
Det hyrda exemplaret hade 3400 mil på mätaren vid start av turen.
Det blev 3408 mil på mätaren innan bilen hade rasat.
Det måste varit en av de sämsta bilar som skådats.
Inredningen var helt nersliten, det spelar ju ingen roll för en Skrotbilist, vi river ju ut den ändå, men du vanlige bilisten som kanske går och fundererar på en sådan här kärra, fundera en gång till, eller rättare sagt, läs vidare och fundera flera gånger till.
Turen gick på kurviga serpentinvägar, blandade med motorvägar, som gjort för att testa egenskaperna hos en potentiell skrotbilsrejskärra. Till skrotbilsrejset väljer vi visserligen täckta bilar, men motor, växellåda mm är de samma så det skulle gå att få en god uppfattning om hur väl ämnad en sådan här bil är för 24 timmar på Mantorp.
Bilen höll i 7 timmar.
Det upptäcktes tidigt att 3400 mil är alldeles för långt för synkringar och koppling av den kvalisort som erbjuds i Renault Megane.
Nerväxlingar, för att motorbromsa på serpentinvägarna fick göras ganska brutalt.
Att försöka stå still, med växel i och kopplingen nertryckt fungerade inte, bilen hoppade och studsade iväg.
När det mot slutet av dagen skulle fällas upp plåttaket över kupén så stannades bilen lugnt och stilla på en avfart/parkeringsficka.
Det small till i bilen och sedan gick det inte längre att lägga i någon växel.
I varje fall inte med motorn igång.
Skitbil är omdömet.
Den av oss som skriver mest på bloggen har varit på solsemester och konkurrentanalys.
Mest solsemester men när man ändå är iväg ser man naturligtvis till att göra en konkurrentanalys när tillfälle ges.
Sista Åket har upprättat en del listor, en av dem har ni fått tillgång till, den sk "Bilutvärderingsmallen".
En annan lista, och den får ni inte se, är "Konkurrentanalysen", där vi systematiskt utvärderar konkurrenternas bilar. Skulle vi varit med i det kommande rejset, 24-25 mars, skulle vi inte, vi upprepar, INTE, vara oroliga för de team som väljer att köra Renault Megane. Vi skulle inte se dem som konkurrenter utan snarare som rundningsmärken.
En Renault Megane CC (Cabriolet) hyrdes för en dag. Modellen kom kring 2002 och tillverkades otroligt nog ända fram till 2008.
Det hyrda exemplaret hade 3400 mil på mätaren vid start av turen.
Det blev 3408 mil på mätaren innan bilen hade rasat.
Det måste varit en av de sämsta bilar som skådats.
Inredningen var helt nersliten, det spelar ju ingen roll för en Skrotbilist, vi river ju ut den ändå, men du vanlige bilisten som kanske går och fundererar på en sådan här kärra, fundera en gång till, eller rättare sagt, läs vidare och fundera flera gånger till.
Turen gick på kurviga serpentinvägar, blandade med motorvägar, som gjort för att testa egenskaperna hos en potentiell skrotbilsrejskärra. Till skrotbilsrejset väljer vi visserligen täckta bilar, men motor, växellåda mm är de samma så det skulle gå att få en god uppfattning om hur väl ämnad en sådan här bil är för 24 timmar på Mantorp.
Bilen höll i 7 timmar.
Det upptäcktes tidigt att 3400 mil är alldeles för långt för synkringar och koppling av den kvalisort som erbjuds i Renault Megane.
Nerväxlingar, för att motorbromsa på serpentinvägarna fick göras ganska brutalt.
Att försöka stå still, med växel i och kopplingen nertryckt fungerade inte, bilen hoppade och studsade iväg.
När det mot slutet av dagen skulle fällas upp plåttaket över kupén så stannades bilen lugnt och stilla på en avfart/parkeringsficka.
Det small till i bilen och sedan gick det inte längre att lägga i någon växel.
I varje fall inte med motorn igång.
Skitbil är omdömet.
Kommentera här
Postat av: Lucifer
KAN inte vissa problem med bilar bero på förarens kompetens och okänsliga händer och fötter???
Beskrivningen av körtekniken verkar luta åt det sättet.
Postat av: Sista Åket
Visst kan problemen i viss mån vara förarrelaterade.
Men inte ska väl bilen hoppa och skutta ut i korsningar när man stannat och kopplingen är nertryckt?
Trackback