Vinnarbilen!!!
Äntligen känner vi att Sista åket är på banan, ja inte bokstavligt men bildligt.
Bilen köptes i Arvika, en bit att åka från Göteborg och Lödöse men förhoppningsvis var det värt det.
På Roy Bil togs vi emot av en hästhand.... nej, jag menar bilhandlare.
Provturen avslöjade ingga större brister, inte mer än lite klassiska Mazda 323-fel men bilen är besiktigad med blankt papper så vi var inte särskilt oroliga när vi bestämde oss för att slå till.
För 5000 kr fick vi bilen och 25 liter bensin så att vi kunde ta oss hem.
Håkan sätter sig i Vinnarbilen och jag rattar min egen bil hemåt.
Efter en halvtimme pratar jag med Håkan och får neslående, eller kanske goda besked.
Bilen har börjat gå ojämnt. Går stundtals bara på 3 cylindrar. Vi stannar till, lyfter på huven, gör som alla män med gott självförtroende. Vi rycker lite här, trycker lite där, vrider och pekar. Ibland, när vi drog lite i tändkablarna gick bilen rätt men självklart blev det ingen långvarig lösning. Så fort vi släppte tillbkas dem gick den på 3 vid gaspådrag igen.
Så vad göra?
Det var ju bara att linka hemåt. Felsökning börjar inom kort.
Men på vilket vis kan det här vara goda nyheter?
Jo...
När vi körde, och vann, våren 2010 så var det i en sådan här bil.
Ungefär en halvtimme efter köpet slutade den ladda och började koka.
Med den bilen vann vi ju.
Så det här kommer gå bra. Riktigt bra!
Nu börjar ni väl bli nyfikna på att se skönheten?
Självklart ska vi inte hålla er på halster längre!
Se och njut!
Desperation?
Jakten på ny vinnarbil fortsätter allt mer panikartat.
Nyligen var vi nästan på väg att ringa på en Citroën BX.
Och vi var och tittade på en BMW 320, om än bara på lite håll, ägaren pratade vi aldrig med...
Ni förstår, desperationen börjar ta ett allt fastare grepp om teamet.
Vi hittade drömbilen, alldeles nära hemmavid.
Via Transportstyrelsen och Facebook spårade vi ägaren som hittills inte förstått att hon vill sälja bilen till oss och då har vi inte ens berättat vad vi vill ha den till...
Ni som följer oss, hjälp oss!!
Det vi vill ha är en sådan här:
Vi letar febrilt...
De lämpliga objekt som dyker upp på blocket.se är antingen för långt ifrån oss eller så försvinner de på ett ögonblick.
Det har nu gått så långt att vi börjat höra av oss till ägarna av de lämpliga objekt vi hittar ute på gatan.
Iphone-appen "Bilregistret" går varm.
Tack svenska offentlighetsprincipen för att det går att hitta ägare till bilarna via registreringsnumren.
Är det någon av våra läsare som har kännedom om en snabb, driftsäker och billig bil, tveka inte att berätta för oss var vi hittar den!
Vi hade ju tänkt att vi framöver bara skulle berätta om arbetet inför kommande rejs men då det går så sakta just nu så bjuder vi istället på en ny film vi hittat bland kamerabanden.
Alldeles het kommer den här, filmen från starten.
Få av de som kör skrotbilsrejset har fått uppleva det ni kan se på den här filmen, pole position!
Nytt år, ny bil, nya framgångar?
Sådär ja, 2010 är avslutat, 2011 påbörjat..
I slutet av året kommer den ena årskrönikan efter den andra och vi vill ju inte vara sämre så håll i er, här kommer "Sista Åkets årskrönika 2010" och precis som i alla årskrönikor så njuter vi av allt fantastisk som hände under året.
Året, och "Sista åket" började ungefär samtidigt.
Gunnar Karlsson, lagledare, behövde 2 förare till och snart var bröderna Sandström, Jonny och Håkan med i teamet.
Anders Hansson var sedan tidigare klar för nysatsningen i "Sista Åket" med sikte mot rejs i slutet av mars 2010.
De timmar som lades ner på att köpa bil, fixa bil, pimpa bil är ännu oräknade men det var väl värt varenda minut i garaget.
Snart stod vi på startlinjen och som vi körde, när starten väl gick.
(Nu skulle vi helst lägga på lite musik och snabba klipp men det fungerar inte riktigt i bloggen så ni får tänka er det själva.)
Efter 24 timmar stod vi där som vinnare och vi hade dessutom kört flest varv.
Vi inrättade 323-kampen, den tog vi givetvis också hem.
Fulla av självförtroende siktade vi nu mot nästa rejs, i oktober 2010.
Givietsvis skulle vi köra 323:a igen men den här gången blev det en 323F, "Fastback", istället för en "Schrägheck". Skillnaderna mellan dem är ganska stora, i varje fall karossmässigt, ni kan se bilder på bilarna i tidigare inlägg i bloggen. Däremot är det samma beprövade 1.8i 16V DOHC-motor i dem.
Nya 323:an lättdes, fixades, trimmades och när vi börjar känna oss redo, med gott om tid kvar till rejs så går kamremmen av på bilen. Skulle vi behöva byta motor, renovera toppen eller skulle det kunna fungera med att bara byta kamremmen? Enligt expertis på "Mazdaklubben.com" kunde vi lugnt räkna med att fått ventilsallad...
Men varför inte prova? En ny rem införskaffades, hängdes dit och nyckeln vreds om. Det fungerade!!! Bilen gick som en klocka igen.
Vi gjorde ett litet försök till att byta namn, till "Sista Julen" men det var aldrig någon som tog oss på allvar utan vi fick snällt fortsätta att heta "Sista åket" och det fortsätter vi med framöver.
Vi startade rejset på samma sätt som vi slutade det förra, först över start/mållinjen.
Men inledningen på rejset gick inte särskilt bra, bilen misstände ibland, vi råkade ut för avåkningar, bromsbeläggen slets oväntat hårt.
Varför slets beläggen så hårt? Dåliga belägg? Berodde det på att bromskylningen gått sönder vid ett besök i Mjölbykurvans lecakulor? Ingen vet men vi kommer naturligtvis jobba hårt för att reda ut det till nästa rejs.
Bilen fortsatte misstända men vi kunde inte hitta någon vettig förklaring till varför. Till slut gav den upp helt hållet. Tvärdog.
(Nu ska det spelas sorglig musik, nedstämt, mörka bilder, men återigen, det får ni fixa själva...)
Vi lyckades dock få ordning på bilen och kom ut på banan igen, nu gick bilen som den skulle och vi kunde börja ta in placering efter placering.
Konkurrenterna började få problem, bensintankar läckte, motorer skar, avgassystem sprack, bakvagnar slogs sönder.
Men för oss flöt allt på och vi började ändå ana att vi hade något stort på gång igen.
(Ljusare toner i musiken, tempoökning, nu har ni väl lärt er att fixa det själva?)
Plötsligt är vi i ledning, teamtaktiken ändras, ska det räcka fram till seger?
Vi tar målflaggan, har det räckt?
Ni vet ju alla hur det gick.
Det räckte inte hela vägen fram. Den här gången körde vi återigen flest varv men vi kom inte etta.
Lite tungt var det...
Men vi är snart på gång igen.
Vi letar ny bil och den här gången kommer vi bättre förberedda än någonsin!
Kommande blogginlägg kommer handla mer om vägen fram till nästa rejs.
Följ oss, fråga oss, tipsa oss.
