Nytt år, ny bil, nya framgångar?
Sådär ja, 2010 är avslutat, 2011 påbörjat..
I slutet av året kommer den ena årskrönikan efter den andra och vi vill ju inte vara sämre så håll i er, här kommer "Sista Åkets årskrönika 2010" och precis som i alla årskrönikor så njuter vi av allt fantastisk som hände under året.
Året, och "Sista åket" började ungefär samtidigt.
Gunnar Karlsson, lagledare, behövde 2 förare till och snart var bröderna Sandström, Jonny och Håkan med i teamet.
Anders Hansson var sedan tidigare klar för nysatsningen i "Sista Åket" med sikte mot rejs i slutet av mars 2010.
De timmar som lades ner på att köpa bil, fixa bil, pimpa bil är ännu oräknade men det var väl värt varenda minut i garaget.
Snart stod vi på startlinjen och som vi körde, när starten väl gick.
(Nu skulle vi helst lägga på lite musik och snabba klipp men det fungerar inte riktigt i bloggen så ni får tänka er det själva.)
Efter 24 timmar stod vi där som vinnare och vi hade dessutom kört flest varv.
Vi inrättade 323-kampen, den tog vi givetvis också hem.
Fulla av självförtroende siktade vi nu mot nästa rejs, i oktober 2010.
Givietsvis skulle vi köra 323:a igen men den här gången blev det en 323F, "Fastback", istället för en "Schrägheck". Skillnaderna mellan dem är ganska stora, i varje fall karossmässigt, ni kan se bilder på bilarna i tidigare inlägg i bloggen. Däremot är det samma beprövade 1.8i 16V DOHC-motor i dem.
Nya 323:an lättdes, fixades, trimmades och när vi börjar känna oss redo, med gott om tid kvar till rejs så går kamremmen av på bilen. Skulle vi behöva byta motor, renovera toppen eller skulle det kunna fungera med att bara byta kamremmen? Enligt expertis på "Mazdaklubben.com" kunde vi lugnt räkna med att fått ventilsallad...
Men varför inte prova? En ny rem införskaffades, hängdes dit och nyckeln vreds om. Det fungerade!!! Bilen gick som en klocka igen.
Vi gjorde ett litet försök till att byta namn, till "Sista Julen" men det var aldrig någon som tog oss på allvar utan vi fick snällt fortsätta att heta "Sista åket" och det fortsätter vi med framöver.
Vi startade rejset på samma sätt som vi slutade det förra, först över start/mållinjen.
Men inledningen på rejset gick inte särskilt bra, bilen misstände ibland, vi råkade ut för avåkningar, bromsbeläggen slets oväntat hårt.
Varför slets beläggen så hårt? Dåliga belägg? Berodde det på att bromskylningen gått sönder vid ett besök i Mjölbykurvans lecakulor? Ingen vet men vi kommer naturligtvis jobba hårt för att reda ut det till nästa rejs.
Bilen fortsatte misstända men vi kunde inte hitta någon vettig förklaring till varför. Till slut gav den upp helt hållet. Tvärdog.
(Nu ska det spelas sorglig musik, nedstämt, mörka bilder, men återigen, det får ni fixa själva...)
Vi lyckades dock få ordning på bilen och kom ut på banan igen, nu gick bilen som den skulle och vi kunde börja ta in placering efter placering.
Konkurrenterna började få problem, bensintankar läckte, motorer skar, avgassystem sprack, bakvagnar slogs sönder.
Men för oss flöt allt på och vi började ändå ana att vi hade något stort på gång igen.
(Ljusare toner i musiken, tempoökning, nu har ni väl lärt er att fixa det själva?)
Plötsligt är vi i ledning, teamtaktiken ändras, ska det räcka fram till seger?
Vi tar målflaggan, har det räckt?
Ni vet ju alla hur det gick.
Det räckte inte hela vägen fram. Den här gången körde vi återigen flest varv men vi kom inte etta.
Lite tungt var det...
Men vi är snart på gång igen.
Vi letar ny bil och den här gången kommer vi bättre förberedda än någonsin!
Kommande blogginlägg kommer handla mer om vägen fram till nästa rejs.
Följ oss, fråga oss, tipsa oss.